..Rätt val..

Idag har det hänt mycket saker som jag inte vill dra upp på bloggen... Säger bara en sak
vill folk inte ha hjälp kan man inte hjälpa dom, utan man kan bara visa dom vars gränsen
går och den har jag dragit jävligt tydligt nu. Känns otroligt skönt att jag kommer lägga mig
utan en 
tyngd på min axlar och ett hjärta som säger mig att jag gjort rätt val ♥



..Låt alla barn få en God Jul..

Jag läste mina bloggar som jag gör i vanlig ordningen och sedan snubblade jag
över detta "Låt alla barn få en God Jul" det är en idiell orginisation som har startat
en insamling för att kunna hjälpa föräldrar som inte har råd att köpa en enda julklapp
till sina barn, till att just göra det och jag tycker att det är ett underbart initiativ som jag
mer än gärna stödjer :) 


Vissa kanske struntar i julen, men jag tror nog att varenda 
unge mer eller mindre
hoppas att tomten eller föräldrarna ska ge något åt dom. Jag personligen älskar julen och
hade inte velat skippa det för något i världen, nu är det inte julklapparna jag är ute efter,
men på handen på hjärtat så känns det kul att få sig en julklapp, men för mig handlar julen om
att vara med familjen, umgås och äta god mat. Ofta tar man nog julen för givet, man har överflöd
av mat och julklappar fast det finns dom som inte har någonting. Nu är det inte så att man ska behöva
sitta med dåligt samvete pga det, men jag tänkte såhär dom flesta har råd att skänka något,  det krävs
bara att man tänker en gång extra när man är på affären så har man sparat 
ihop nog med pengar för
att skänka en slant. Jag kommer med handen på hjärtat kunna fira en bättre jul om jag vet
att pengarna man skänkt åtminstone har hjälpt ett barn att få en bättre jul. 
 
Å varför inte skänka pengar i någons namn och ge det till julklapp :) 

..Ett sista farväl..

Det var en sån otroligt fin begravning, enkel men med inslag av sång och sedan dikten jag läste
när du vi tog ett sista farväl vid gravsättningen, vackert. Tack för att du lyste upp våra liv, våran 
älskade ängel jag kommer för alltid bära med dig i mitt hjärta älskade kusin/lillebror ♥
 

..Så jävla obegripligt..


..Vila i frid älskade Marcus..


Imorse när min mamma ringde och berätta att du var DÖD!! Så frös mitt hjärta till is och jag slutade andas för en stund. Jag vill bara sluta känna, det gör så helvetes ont att du inte finns kvar hos oss längre, så många fina minnen och stunder man haft med dig. Jag kan inte fatta det!!!! Du har alltid varit som en lillebror för mig och plötsligt är du borta! Vi har vuxit upp som kusiner och följt varandra genom livet, det är så orättvist!! man ska inte lämna livet när man är 17år gammal! Du var alltid så glad och din glädje smittade så lätt av sig till andra, jag kommer aldrig glömma ditt härliga skratt, det ekar inom mig

..Hur ont det än gör, så måste man ändå ta sitt ansvar..

Personer som inte kan ta sitt ansvar som hundägare ska inte ha hundar!

Igår fick jag höra en sak, som jag aldrig kommer kunna glömma. Jag fick höra om ett litet barn
som blev attackerad av en hund, där hunden flygit på barnet utan någon egentlig andledning,
ägaren hade fått slita bort hunden från barnet och den hunden lever än idag! Jag tycker det
är sjukt oansvarigt av hundägaren att inte ta bort hunden, kan ju nämnas att  det inte är första
gången hunden biter/hugger mot någon och säkerligen inte den sista. Jag kan förstå föräldern som
inte orkar ta den kampen, men hade det varit jag personligen hade jag både polisanmält händelsen,
samt tagit bort hunden själv om det hade varit det som krävts.

Det som gör det ännu hemskare är att jag känner båda parterna och jag kan säga att jag inte
är ett dugg förvånad över hundens agerande! Den hundens psyke är inte direkt det stabilaste.
Kan tilläggas om jag någon gång ser den hunden lös, så avlivar jag den mer än gärna, jag skulle
inte ens tveka! Det som egentligen är mest synd är att det inte är hundens fel, med rätt ägare och
en ägare som kan ta sitt ansvar hade det här händelsen kunnats undvikas. Jag minns ord jag hört
ägaren säga, jag kan väl bara säga att den ägaren inte har tagit det ansvaret ännu och en hund
som flyger på småbarn har då inte ett stabilt psyke och borde då absolut inte var okopplad i något
syfte!!!! Hur mycket man än älskar en hund, hur ont det än gör i hjärtat, så måste
man ändå ta sitt ansvar som hundägare!

..Tänkvärt program..

Sitter just nu och kollar ett program på sjuan som heter på bar gärning. Jag kände att jag ville
lyfta fram programmet för att det verkligen ger en en tankeställare! Det handlade om hur man
behandlar sina medmänniskor, hur folk handlar när dom ser en funktionshindrad människa blir
kränkt på offentligplats, vad folk gör om dom hittar en plånbok i en affär, vad dom gör om dom
ser en väska på gatan och hur många folk som går fram till nån på gatan som inte verkar må bra.

Det positiva med programmet var att det trots allt fanns några människor som reagerade, dom sa
ifrån och var ärliga och lät/lämnade tillbaka grejerna, man får iaf lite tilltro till mänskligheten.

Det negativa var att se hur många människor som faktiskt inte bryr sig, helst när det kommer till
att hjälpa en funktionshindrad människa och det som faktiskt var mest oroväckande var att folk
väljer att reagera på ett annat sätt utifrån kön och klädsel!

Programmet går i repris nu på lördag klockan 19.00 på sjuan, men går även att se här

Jag rekommenderar och hoppas att alla tar sig tid att titta.





..Ibland är det svårt, att sätta ord på känslor..

Idag tog jag mod till mig och ringde ett samtal som jag försökt skjuta på ett tag, jag har skjutit
på det för att jag väl har hoppas på att känslorna skulle försvinna och allt skulle bli som vanligt.
Men jag har inte klarat av att släppa det, utan har mer eller mindre gått och mått dåligt över det.
Så idag ringde jag som sagt och lättade på mitt hjärta, jag vet inte om situationen blev så mycket
bättre, för stunden kändes det nästan som att jag bara förvärrade hela situationen.

Det här är för mig även en väldigt viktig relation, så att behöva ta upp det var mer eller
mindre en av dom värsta saker jag gjort. Men det var nått jag behövde göra, ens känslor är ens
känslor och dom är inte alltid så lätta att styra över.
Det är absolut inte nå kul  att gå runt och bära
på känslor, som man vill ta upp med någon men knappt våga göra det, för att man är rädd för att
personen ska ta illa upp och att allt ska bli ännu värre. Nu känns det iaf som att en sten har lyfts
från mitt hjärta, att det här var det jag behövde göra även fast det var jävligt tungt. Man får hoppas
att det känns bättre efter ett tag när allting har landat, för det skulle göra mig oerhört ledsen om det
blev värre, för den här personen är verkligen någon som ligger mig riktigt varmt om hjärtat å det skulle
verkligen inte vara kul om man inte kunde återgå till det som varit. Ett lättat hjärta, men sorg i själen.

..Ett sista farväl..

Hade så gärna velat vara på en annan plats just nu, hade velat vara med din familj och dela
deras saknad och sorg, tyvärr är verkligheten inte lika enkel, men en sak är säker jag kommer
aldrig att glömma dig. Det är sant som du sa sista gången vi pratade, att du snart ska få flytta
hem till byn igen, idag Emma kommer den dagen då du får flytta hem igen, dagen då du får den
vila som du så länge längtat efter. Det är trist att du valde den vägen men samtidigt så unnar jag
dig det, du kämpade så länge för att försöka ta dig ur helvete. Jag vet att jag sa det sist när jag
pratade med dig, men jag är  förjävla stolt över dig, jag är stolt över att du orkade kämpa så
länge som du gjorde! Tack för alla fina minnen du gett oss, jag kommer aldrig glömma när du
rymde från skolbussen i Nattavaara för att leka med mig, jag kommer heller aldrig glömma när vi
gjorde varandras läxor eller när vi skrev låtar tillsammans och inte heller kommer jag glömma min
mammas min då vi klättrade in genom fönstret till mitt rum, efter att ha smitit ut i nattens mörker :)

♥ Jag är så otroligt tacksam för din tid på jorden, tack för att du lärt mig massor
och tack för att du orkade kämpa så pass länge som du gjorde ♥

..Omöjligt..

Helt omöjligt att sova med alla dessa känslor och tankar som cirkulerar i min skalle, men det
konstiga är att jag inte riktigt vet vad jag tänker eller om jag riktigt är medveten om vad som
håller på att hända! Allt känns bara fruktansvärt konstigt och overkligt. Borde väl egentligen
försöka sova, samla på mig en massa krafter men just idag är det omöjligt! Så svårt att få ro i
kroppen den vill som inte riktigt slappna av.

Sedan så vet jag att det här är en sak jag egentligen bara ska släppa och strunta i, men det är
det här med flytten, vi får juh börja flytta in i nästa vecka i nya lägenheten och det ansvaret blir
jag bara tvungen att skita i, jag måste bara släppa allt och kan inte hjälpa till för fem öre :/
Känns förjävligt att lämna över det ansvaret till Thomas och alla andra, flyttstädningen och allt!
Ingenting jag egentligen vill eftersom jag känner mig nog handlingsförlamad redan pga att jag är
gravid. Men jag har iaf packat ner det jag kan packa ner, alla våra kläder är mer eller mindre tvättade
och packade så idag har jag tänkt ta i tur med att tvätta bebiskläder samt alla nya sängkläder som
ska det ska bäddas rent med i nya lägenheten senare. Känner bara att jag måste hålla mig sysselsatt
annars blir  jag tokig! Jag försöker göra så mycket som möjligt av det jag kan just nu, för sedan när jag
blir inlagd kan jag inte göra ett jävla skit på den här fronten! Tala om varför allt ska hända samtidigt!?
Varför, varför, varför, varför, varför, varför, varför?!?!?!?!?!?!

..Sluta be mig..


Jag vill be er alla om en sak och det är att sluta be mig att inte oroa mig, för det är omöjligt!
Det handlar faktiskt om pyret, ett liv som växt inne i mig i 229 dagar, som jag har lärt känna
och kommunicerar med. Ett litet pyr som gör sig påmind om att den finns till varje gång den

bökar och sparkar inne i min magen. Ett eget litet liv som jag lärt mig att älska och bry mig om.
Så hur kan jag sluta oroa mig när jag inte vet om allt står rätt till, när jag vet att läkarna inte heller
vet ännu, utan att vi får vänta och se. Jag kan lova er att jag slutar oroa mig när det inte finns
anledning till det, men tills dess så ska jag bara försöka smälta allt som händer. Så när det gäller
min oro, antingen så försöker ni förstå den eller så håller ni bara käften! Tack på förhand.


..Till dig vännen..


Fy fan hade velat ha dig här, men det är bara en egoistisk tanke. Saknar att kunna dela allt med dig,
ringa dig mitt i natten och bara små surra!! Men jag hoppas att du njuter där borta, gör allt jag
inte kan göra. Kom fan inte hem för tidigt, utan lev livet, skaffa dig nya erfarenheter och njut av
varje ögonblick! Å när det känns tungt kom ihåg att livet är inte en ny asfalterad väg, utan en
unik stig med gropar och grenar efter vägen! Utan motgångar hur skulle vi då kunna njuta av alla
fina stunder!! Saknar dig massor det tänker jag inte förneka. Sköt om dig, älskar dig vännen ♥



..Väntan..

Jag väntar på att den där lyriska lyckan ska komma, glädjen över livet och allt som hör det
till, men den infinner sig inte även fast jag har allt jag någonsin kan önska mig. Det är nått
som alltid ska dra ner mig, det är som att jag automatisk bromsar mig själv för att nått kan
hända, jag låter oron växa sig större än vad det hade kunnat bli om jag hade tagit tag i den
på en gång och jag tror alltid det värsta. Jag har så sjukt svårt att slappna av och det är för
att jag alltid är redo för ett bakslag, jag har mig själv att skylla på i mycket men vissa saker
vet även jag att jag inte kan kontrollera men ändå klandrar jag mig själv och blir uppstressad.
När ska jag lära mig att andas, slappna av och ta dagen som den kommer???

..Glömde ni kondomen..

En sak som jag stört mig på jävligt länge är folks kommentarer, hur folk har mage
att vräka ur sig saker som, var den planerad?, glömde ni kondomen? Jag tar mest illa
vid mig när folk kommer fram till en och tar för givet att den var oplanerad! Jag förstår inte
vikten vid att veta det, det har väl ni tamefan inte med att göra.

Folk som tar gör givet att pyret är oplanerad och höjer på ögonbrynet när man säger att
så inte är fallet borde kanske ta sig en funderare. Visst vi har inte varit tillsammans särskilt
länge men varför skulle ungen vara mindre önskvärd? Å vad i alla världen får er att tro
att risken är större för att vårat förhållande inte ska hålla!? Det är ingen garanti att förhållandet
håller bara för att man vara tillsammans en längre tid och det gör inte heller förhållandet till
något bättre och det gör en absolut inte till en bättre förälder, det gör inte heller ungen friskare,
bättre eller lyckligare.

Jag har även märkt att det är mer acceptabelt för folk som blir gravid med ett one night
stand och behåller ungen än två personer som varit tillsammans en kortare tid och väljer
att skaffa barn, jag kan inte förstå varför det ska vara så fel att vilja ha barn tidigt i
ett förhållande?
Om två personer vill ha barn och är redo för det ser jag ingen anledning med
att vänta, jag skulle snarare säga att det tär på förhållandet att vilja ha barn men väntar med
att skaffa det för att alla andra ska tycka att det är okej.

Nähe för er alla som undrar, pyret är ingen "olycka" som ni så fint kallar det, pyret är i allra högsta
grad planerad och önskvärd. Å till alla er som höjer på ögonbrynet, var inte så jävla snabb på att
döma, folk är inte sämre bara för att dom väljer en annan väg än er och till alla andra människor som
väljer att gå sin egen väg, var stolta över att ni vågar göra era egna val i livet.

..Det där stället..

Du är en fristad, ett ställe där jag kan låta min tankar flöda fritt,
ett ställe där jag kan skriva ut mina känslor för att kunna andas lättare, ett ställe som får
mig att känna mig trygg. Det där stället där någon lyssnar även fast man inte berättar, ett
ställe där man inte vill eller kräver nått svar. Det där stället som ger folk en inblick av
hur man mår, även fast man inte sagt ett ord. Du har hjälpt mig mycket, du har gett
mig en större inblick i mig själv än vad jag någonsin hade kunnat ana, du har hjälpt mig att
få perspektiv på saker och ting, fått mig att inse att även fast man famlar i mörkret så hittar
man ljuset igen. Tack för att du låter mig pusta ut när känslorna snurrar runt, tack för att
du låter mig vara rädd, tack för att du inte dömer, utan bara låter mig vara mig själv.

..Älskade pyr..

Det är få saker som gör mig som glad som när du ger ifrån dig livstecken där inifrån
dina buffar, kullerbyttor och sparkar är en av dom bästa känslorna som finns!
Vi älskar dig galet mycket vårat älskade lilla pyr, du är så sjukt efterlängtad ♥

..Att ta avstånd..

Hur länge orkar man stå ut? När man bara får skit kastad i ansikte över små saker,
när man ställer upp och folk bara är otacksamma, när man verkligen finns där när
dom går igenom svåra tider. Det är jävligt svårt att sätta ner foten och säga att man
har fått nog, att man inte orkar svälja mer och att den där sista droppen fått bägaren
att rinna över och att man nu inte orkar mer. Jag kom till en sån punkt idag, där jag
inte orkar ta i mot mer negativ energi från den personen, där jag kom till insikt att jag
förtjänar att bli behandlad bättre än såhär, jag förtjänar inte att behöva höra såna där
saker från en person jag alltid ställer upp för.

Men idag gör det så jävla ont att sätta ner foten, att ta avstånd från en av dom personerna
man värdesätter högst, en person som nästan alltid funnits i ens liv, men jag känner att jag
måste för jag har verkligen fått nog. Det ryms inte en enda droppe till, jag är ledsen!
Å den här gången ska jag vara stark, jag ska ta avstånd så länge det behövs för att det
ska ske en förändring, för jag förtjänar bättre än det här. Jag klarar inte av att bli behandlad
på det här sättet från dig, det påminner mig för mycket av all annan skit jag måste ta från
någon annan vi båda känner mycket väll.


Det är med smärta & sorg i hjärtat jag säger hejdå

..Thoughts..

Det är sjukt hur musik kan föra en tillbaka till tider/minnen, hur den får känslorna att flöda,
hur den kan påverka en så mycket och få tankarna att snurra i 380! Vissa saker kan man
inte glömma och vissa tankar är omöjliga att förbjuda. Men är det okej att sakna det som en
gång var? Är det okej att blicka framåt och tveka? Är det okej att vara rädd för ovissheten?

I dont know!?!? Jag vet bara att jag gjorde rätt val & att jag aldrig någonsin kommer ångra
det, jag har följt mitt hjärta! och jag kommer trycka på delete knappen tills allt som orsakar
mig smärta är borta. Jag tänker leva mitt liv, jag tänker vara lycklig & jag tänker leva för oss!




..Längtan..

Jag längtar så sjukt mycket efter dig, vårat älskade pyr!

..Idag är en sån dag...

Vissa dagar gör det ont att sakna den man älskar mest i hela världen, idag är en sån dag.
Hade inte velat göra något annat än att ligga tätt intill hans armar just nu, känna hans doft
och andetag i min nacke. På måndag har min underbar älskling varit borta i två veckor,
men det känns som en evighet. Hittills har det faktiskt gått bra men det är för att jag inte
har velat känna, jag har inte velat sakna för jag vet att det  gör så förbaskat ont. Saknaden
gör att  det känns som att mitt hjärta ska slitas itu åt en miljon håll samtidigt å dom känslorna
har jag inte lust att tacklas med just nu. Jag vill bara vara lycklig, njuta av kärleken som finns
omkring mig, men när saknaden kryper fram går det inte. Då försvinner allt och jag känner mig
så fruktansvärt ensam. Det är såna här stunder jag ska tänka han kommer snart hem, men det
går inte för den dagen vet jag inte när den blir och det gör att den känns oändligt mycket längre
bort. Jag får helt enkelt trösta mig med att jag vet att han saknar mig precis lika mycket som jag
saknar han & att han älskar mig oändligt mycket, men just nu känns det inte som det räcker.

Idag är den sån dag, en sån dag då saknaden tränger sig på.


Tidigare inlägg
RSS 2.0