Hej! Fick bloggen i tankarna och insåg att jag aldrig gav den ett avslut! 

Jag är ganska säker att detta inte kommer läsas av någon, men på nått 

sätt känner jag ändå att jag vill sätta punkt. Det var så många som följde 

mig under min cancerresa och ni förtjänar bättre, bloggen förtjänar bättre.

Den är ändå en del av mig, den var under en långtid min dagbok, ett sätt  för

mig att få ner mina tankar i skrift, ett sätt att få folk att förstå vad jag gick igenom. 

 

Vad har hänt sen sist då? Allt och ingenting skulle jag säga. Jag har i år varit

cancerfri i 6år. Cancern kom och cancern gick, läkarna har trott att den varit 

Jag lever fortfarande ihop med min sambo, vi har i år firat 12 år 

ihop, tågresan till Narvik, var början på det livet vi har tillsammans idag.

Barnen frodas och har växt upp till två helt otroliga individer, idag är dom 11 & 8 år

och jag är så tacksam, för att jag får vara deras mamma. 

 

Jag betalade ett högt pris för att sitta här idag, men jag väljer att tro att det fanns

en mening med att Niikolai kom till mig, han såg till jag upptäckte cancern, hans liv var

inte bortkastat! Han finns med mig i mitt hjärta och mina andetag varje dag och jag 

kommer aldrig, aldrig att glömma att det är tack vare han som jag sitter här idag och 

kan se hans syskon växa upp. Igår var det 7år sen jag fick möta min skatt, har smärtan

blivit lättare att bära, svar NEJ, det gör fortfarande lika ont, men jag har idag hittat en

styrka att hantera allt jag var med om, jag har förlikat mig med tanken på att det är såhär

mitt liv ser ut, det jag genomlidit, gör mig bara starkare som person.

♥ TACK LIVET, FÖR ATT JAG FICK EN ANDRA CHANS ♥