..En vecka av saknad, smärta och sorg..

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, känns inte som att  inte orden räcker till.

Niikolai fattas mig och jag måste lära mig leva med smärtan och tomheten. 

Det gör ont att se på mina andra barn och veta att ett av mina barn inte ens 

fick chansen att påbörja livet, han var redan en del i familjen, jag hade önskat 

och föreställt mig han i vårat liv. Vi hade börjat planera för hans ankomst, köpt

tyg för att sy hans första kläder, köpt en ny säng till hans blivande storasyster, 

köpt en babyvakt för att kunna höra han när han sov ute i vagnen, börjat virka

babyleksaker, sen kom cancern å raserade allt. Jag tvingas välja mellan att

kämpa för mig eget liv, för att kvar i mina barns liv eller fortsätta bära min son och 

mest troligt förlora kampen mot cancern å lämna allt. Det fanns inget rätt val, allt
kändes bara fel! Nu hoppas jag bara att jag kan lära mig leva med saknaden

och minnen efter han ♥

 

För en vecka sen togs min son ifrån mig, för en vecka sen såg jag min son

utanför magen för första gången och jag ångar det inte för en sekund! 

Personalen kom in med han till mig, där låg han i en liten vagga, å han var så

fin! Man kunde se att han var en del av oss, han hade mina läppar och början 

till sin pappas näsa. Han var så liten men ändå alldeles perfekt, vårat barn. 

Ett barn, inte ett foster, utan ett barn som bara hade behövt några veckor till

för att växa till sig, om jag bara hade haft dom veckorna. 

 

Ingen som inte har förlorat sitt barn kan förstå den smärtan jag genomlider, 

dessutom var det mitt beslut, jag som gav tillstånd till dom att ta min sons liv.

Å det är tungt å bära, fruktansvärt tungt och det gör så ont!  Det är så svårt att

beskriva smärtan, för det är så många känslor som vill ut samtidigt, men ibland
känns det som att mitt hjärta brinner, samtidigt som jag knappt kan andas för att
det gör så ont, andra gånger känner jag mig bara tom, vissa stunder gläds jag

åt allt jag hann få, av allt jag han uppleva och vissa gånger som nu så gråter jag. 

Gråter över saknaden av min älskade son, gråter för att jag önskar att jag hade 

kunnat göra nått annorlunda, gråter för att det är tungt att minnas, men jag kommer
aldrig ångar att jag fick uppleva dig ♥

 

Älskade Niikolai, tack för våran tid tillsammans, sov gott min fina lilla ängel, mamma älskar dig.

 

 

 

Fina Liselotte ! Jag har inga ord och jag gråter med dig! Önskar så att det kunde funnits en utgång! Fina killen 💙 sov gott!