..Att lämna avtryck..
Jag har inga som helst planer på att förlora den här fighten mot cancern, men
ändå är det som att min hjärna förbereder sig för alla tänkbara scenarion. Nästan
varje gång jag lägger mig för att vila under dagen, så kommer det brev upp i mitt
huvud, brev som jag skriver till mina nära och kära, för att lämna ett sista avtryck
innan jag vandrar vidare. Jag är inte rädd för att dö, för jag vet att jag gör mitt bästa
för att förhindra det! Men jag har en rädsla å den tänker jag inte hymla med, det är
att OM det skulle bli så, så är min dotter för liten för att kunna minnas mig, hon är
för liten för att komma ihåg att hon haft en mamma, en mamma som älskar henne till
oändligheten. Min son har ju däremot hunnit skapa en massa minne, under våra år
tillsammans, å han har så bra minne att jag vet att det inte skulle svikta. Men att ha
en dotter som är just över året och som kanske skulle få leva på andras minnen av
mig, resten utav sitt liv är vedervärdigt, så därför så tänker jag göra mitt bästa för att
vinna den här jävla fighten, för det är inte min tur ännu, inte ännu på länge.
Kommentarer
Trackback
