..Skjuta på cellgiftsbehandlingen..

I onsdags fick jag ett samtal från cytostatika enheten, vi blir tvungna och skjuta
på cellgifts behandlingen jag skulle ha på torsdagen, för att mina vita blodkroppar
är för låga. Det känns skit, för jag vill så gärna blir klar med behandlingen. Dessutom
så innebär det att jag förmodligen kommer må skit på julafton, då det är planerat
för nytt försök nu på tisdag. Jag håller iaf mina tummar, att dom vita blodkropparna
gått upp till på måndag, å för er som inte vet varför dom måste gå upp, så är det dom
vita blodkropparna som mer eller mindre är kroppens immunförsvar och eftersom
man sänker immunförsvar när man ger cellgifter, så måste det finnas nånting och ta av.
Nu hoppas jag bara att jag får vara frisk till på tisdag, men båda mina barn har nyss varit
förkylda och dragits med en seg hosta, så vi får se, än så länge är jag bara tungandad.


Annars kämpar jag på, jag är rätt orkeslös och gör inte så mycket, utan jag sitter mest i
soffan och virkar julklappar. Veckans ansträngning har varit och få ungarna till dagis, det är tungt och
dra halva sin vikt, bakom sig i pulkor. Å även om vi bara har några 100 meter till dagis, så måste
jag stanna och vila flera gånger efter vägen, å när jag väl kommit fram så skakar benen och händerna
p.g.a. ansträngningen. Men jag är så glad att jag fortfarande orkar, för det kommer kanske en dag, när
jag inte kan lämna mina barn där, utan måste förlita mig på att andra människor hjälper mig med det.
Just nu gäller det att lyssna på kroppens signaler och arbete med mitt ständiga dåliga samvete, för att jag
inte räcker till. Jag har dock insett att det inte är min omgivning som har höga förväntningar på mig, utan det
är jag själv som har det, jag är van att hålla ett visst tempo och eftersom jag blev dålig så fort har tankar inte
riktigt hunnit med, men jag jobbar på det.


Just nu är soffan är min bästa vän och virkningen är min terapi för själen ♥


Kommentarer
Postat av: Anonym

Att lyssna på sin kropp är svårt, hoppas att du ska finna en balans i vad du orkar och vad du vill göra. Att virka är en skön sysselsättning, ser framemot att se det färdiga resultatet. Kram Susanne Bernlind

2015-12-22 @ 11:38:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0