..Det är till Norge man kommer när man kommit hem..

Jag har en sån enorm Norge längtan, jag har haft det i över en månad nu och det är inte bara för att
jag saknar min älskling, utan jag saknar den friska havsluften, människorna & naturen.
Jag saknar vyn som breder ut sig inför mina ögon när jag tåget börjar rulla in mot Narvik och
det är ca 10 minuter kvar. Jag saknar känslan av att känna att man kommit hem så fort man
kommit över riksgränsen. Jag saknar att åka efter dessa kurviga vägar & uppförsbackar
å bara njuta av allt jag ser. Jag längtar så otroligt mycket efter atmosfären & folket som finns
i Kautokeino, jag saknar fridfullheten jag känner när jag är där. Men mest av allt längtar otroligt mycket
efter att höra norska! Det är ett av dom vackraste språken efter samiskan, det är som ljuv musik i mina
öron. Men ändå kan jag inte förmå mig att sätta mig på tåget att åka dit. Jag klarar inte av det, mitt
hjärta börjar rusa & ett illamående kommer farande som en åskvigg. Det framkallar så sjukt mycket
känslor som jag inte klarar av just nu, får tårar i ögonen nu när jag skriver det här. Att så mycket
kan förstöras på en enda kväll! Jag säger bara jag hatar dig överallt annat på jorden, du fattar inte hur
mycket du förstört mitt liv! Men en dag, väldigt snart måste jag försöka övervinna min rädsla,
det går inte leva så här.

Vilken fin bild!