..Arv..

Det väcker väldigt mkt känslor att vara och rota/forska i en del av sitt förflutna
det är iaf vad jag skulle kalla det för min del! Men förhoppningsvis så ska mina frågor
och mitt intresse för mitt arv få det att bubbla upp till ytan igen.
Jag blir nästan rent utsagt förbannad när jag försöker förstå hur fan en del av min släkt
låtit vårat arv rinna genom fingrarna, jag kan inte förstå hur man kan kasta bort något
så betydelsefullt och vackert. För mej känns det rent ut sagt som en förlust känns som att halva
jag är borta att jag inte riktigt vet vars jag kommer ifrån eller resten av släktens historia & kultur.
Det kommer nog vara ett livsprojekt men det är det värt, jag är iaf glad att jag är en av dom som tar
tag i det här, att jag inte låter det rinna genom mina fingrar, jag finns istället där och plockar upp det
sista av det som finns kvar och försöker pussla ihop det igen. Nästan hela mitt liv så har mina tankar
kretsat kring det här utan att jag egentligen förstått varför, jag är väldigt glad att mitt intresse växte
i sån tidig ålder, redan som sjuåring var jag så sjukt fascinerad av den samiska kulturen. Jag är så sjukt
glad att jag växt upp vars jag växt upp och att vi har haft dom bästa samiska grannarna man kan önska sig.
Utan dom tror jag inte att jag hade hållt detta intresse vid liv, det är inte förän på senare år inte alls så
många år sen jag faktiskt fick veta att jag själv har samisk ursprung, det var för mej en vinst lott :)
Tänkt att få vara en del av det samiska kulturen nått du varit så sjukt fascinerad i är plötsligt oxå ditt.
Så just nu kämpar jag för att få tillbaka en del av mej som gått förlorat, det är ett riktigt roligt men
man stöter på många hinder, det är svårt att veta vem man ska vända sig till och ibland känns det som
att man famlar i mörkret. Men nu har jag iaf tagit mod till mej och ta tag i det ordentligt.
Jag tänker lära mej så mycket jag kan om det här vare sig jag gör det med lr utan hjälp.


En sak som jag tycker är riktigt trist är att det finns människor som alltid kommer kolla snett och
fundera varför just jag vill vara en del av det här eller tror att jag någonsin kommer att platsa in.
Men motgångar och sneda blickar ger mej bara ännu mer styrka jag vet att jag har lika stor rätt till
det här som dom har, man behöver inte leva som en same för att vara en!

nu kände jag att jag måste slänga iväg en kommentar :p även fast vi inte alls känner varandra eller nå så klicka jag på nå vis in mig här..



jag har känt som du har, man har aldrig känt att man passar in och aldrig liksom vetat vart man hör hemma. jag är också same och förstår vad du menar.

men jag har fått lära mig, folk bestämmer inte vad du är, det gör du själv. antingen är man lapp eller så är man det inte, och bara för att man inte lever som en lapp gjorde på 1800talet betyder inte att man inte är en :)