..Min väg tillbaka..

Jag tänker inte be om ursäkt för att bloggen inte uppdateras speciellt ofta, för jag vet
att jag inte har några förplikter sig gentemot någon annan än mig själv och mina barn.
Däremot önskade jag att jag orkade uppdatera oftare, men just nu går all min energi åt
till att försöka hitta en balansgång mellan livet och min ork, men det går tungt. Alla mina
psykiska besvär gör det så mycket svårare, t.ex. som att min energi tar slut, lika fort som
man drar ut sladden till dammsugaren från väggen och då kan jag stå mitt i ett brödbak,
eller i en lekpark med mina barn, men har jag riktigt tur så är det vid ett tillfälle där jag har
möjlighet att gå att vila. Jag trodde inte att resan påverkat mig så mycket som det verkar
ha gjort, men det känns som att jag tappade min personlighet nånstans efter vägen.

 

När jag inte längre kunde vara jag, för att jag inte hade ork till mina barn, mina intressen
eller nära och kära. När jag tvingades ge upp dom bitar som gör att mitt liv faller på plats,
när jag helt plötsligt tvingades vara jag utan guld bitarna i mitt liv, när det som gör mig till
mig inte längre fanns där. Vissa dagar får jag nästan panik, när en person som liknar mig
står och stirrar tillbaka mot mig i spegeln och jag inser att jag måste samarbeta med den
här kvinnan ett tag till för att få livet att funka.

 

Men jag är på väg tillbaka, sakta men säkert, jag känner att jag blir mer jag för varje dag som går.
Härvan i min hjärna måste bara lösas upp och jag behöver få koll på alla känslor, just nu känner
jag så mycket ilska och sorg. Ilska över valet jag var tvungen att göra, sorg över att behövde
tampas med valet ensam, sorg och ilska över att inte känna igen sig själv längre! Å så mycket
mer, men jag håller på att trassla upp det, men jag har insett att jag kommer behöva hjälp
av en kurator, nån jag kan bolla med, nån som ställer motfrågor och får mig att tänka klarare,

 

Gud vad jag hoppas den här resan är slut snart, för jag börjar vara så trött på den, jag vill
bara fortsätta mitt liv där vars jag slutade det och blicka framåt istället för bakåt!

 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0