..Jag hoppas..

Jag har juh som sagt en massa funderingar mest hela tiden och idag slog det mig när
jag duschade att jag trivs mer med mig själv nu før tiden. Tankarna
børjade såklart snurra om varfør jag gør det. Jag vet faktiskt inte riktigt, har det med mig
själv att gøra eller har det med mitt val av pojkvän att gøra? Thomas får mig att känna mig
bra precis som jag är, jag känner inte att jag måste vara si lr så utan han accepterar mig
før den jag är. Allt är så enkelt mellan oss, børjar självklart fundera då om jag verkligen
har haft fel pojkvänner førut eller om det bara har med att gøra att jag är mer trygg i mig
själv nu. Jag vet själv hur mycket jag tänkte på hur jag skulle vara førut & hur osäker jag var
när det gällde mitt utseende. Utseendemässigt kanske jag har børjat vänja mig,
plus att jag har gått upp i vikt så folk kommenterar inte min kropp på samma sätt nu även
fast jag trivdes mer med min kropp när jag var smalare. Jag hoppas iaf att det beror på mig
själv att jag utvecklats som person på det psykiska planet & inte på val av pojkvän. Skulle
bli jävligt besviken på mig själv om det vore så. Ne under 2009 gick igenom ett enormt jobbigt
år ett av dom värsta på länge faktiskt & det måste varit det som stärkt mig, jag har äntligen
fått skinn på näsan *jippie :P Jag hoppas att det har med mig själv att gøra, jag hoppas!
Før det känns som att jag funnit mig själv igen, en person som var borta länge, nu känner jag
igen personen som tittar på mig i spegeln & det gør mig lycklig, enormt lycklig!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0