..2000-11-16..

Döden är ofta oväntad
men även om den inte är det så är den fortfarande lika jobbig.
Sorgen har satt sina spår i mej men jag är lycklig för att jag vet
att du inte är där uppe ensam du har juh även mina två andra änglar.
Tänker tillbaka på hur jag reagerade när du gick bort
och idag så hade jag vellat göra annorlunda.
Jag försökte vara så stark för att inte bryta ihop som alla andra
men de gjorde jag, grejen var bara att de inte syntes.
Jag bara allt inuti mej istället å där skrek jag av smärta.
På minnesstunden i skolan satt jag å tröstade dina kompisar istället
för att fälla tårar för jag ansåg att dom behövde tröstas mer än jag.
De var sjukt jobbig att vara hemma eftersom saknaden av dej verkligen
syntes å kändes därför valde jag ofta att vara nån annanstans.
Vårat hem var inget hem nå mer allt kändes bara så tomt å meningslöst.
Alla gick omkring å försökte verkligen leva för alla andras skull.
Men jag vet att inom oss var de bara ett stort jävla kaos.
Kommer ihåg då jag ibland smyg mej ut på natten till din grav
bara för att få känna din närhet & andas ut.
Utan skrivandet så hade jag brytit samma helt & hållet men tack
vare de står jag fortfarande på benen.
'
..Du betyder allt för mej..



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0