..Att tvingas offra sitt barn..
I umeå släktes lyktan, det finns ingenting jag kan göra gör att rädda mitt barn, så på måndag
ska jag göra det ofattbara, jag tvingas offra mitt barn, för att själv ha en chans att överleva.
Jag andas just ovanför vattenytan, jag bara skakar, känslorna äter upp mig infrån och får mig att
känna mig så fruktansvärt tom, även fast det smärtar så in i helvete. Jag önskar att det
fanns smärtstillande för själen, jag önskar att jag bara kunde få sluta känna, jag är så trött.
känna mig så fruktansvärt tom, även fast det smärtar så in i helvete. Jag önskar att det
fanns smärtstillande för själen, jag önskar att jag bara kunde få sluta känna, jag är så trött.
Ingen som stått i mina skor kan ens föreställa sig det jag bär på, det är inte rätt, man ska
inte behöva offra sina barn, för att själv ha en chans att leva! Jag gör det inte för mig själv,
inte på långa vägar, jag gör det för att mina barn ska ha chansen att behålla sin mamma
en stund till, jag gör det p.g.a. skuldkänslor. Jag gör det för att mina barn ska veta att jag
gjorde allt jag kunde för att finnas här för dom, jag gör det för att dom ska slippa vara arga
för att jag valde att ge dom ett syskon istället för att kämpa.
Jag har gett mig tre dagar, tre dagar där jag får känna precis allt jag vill, tre dagar där jag
bara vill dra täcket över huvudet och inte stiga upp, tre dagar där jag inte vill ha någon kontakt
med omvärlden, för när dom här tre dagarna är slut, så ska jag samla styrka,styrka för att
bekämpa sjukdomen jag bär på, sjukdomen som det inte finns några garantier att jag
någonsin blir frisk ifrån. Jag är beredd att kämpa men jag måste bara ha mina tre dagar först,
jag behöver dom för att visa hur mycket N betyder för mig, jag behöver mina tre dagar för
att få sörja.
Kommentarer
Postat av: Susanne B
💞
Svar:
liselottelarsson.blogg.se
Postat av: Anonym
Fina du. ❤❤❤
Trackback
