..Kärleken till maten är som bortblåst..
Är det någonting som jag verkligen gillar at göra så är de att äta mat!
Laga mat, baka & bjuda över folk på fika å middag men hur trist är de inte
när jag inte har nån matlust längre, känner mej hungrig typ en gång om dan,
illamående nästan jämnt, huvudvärk å allmänt slö.
Det är inte så helvetes roligt att vakna upp morgonen veta att man kommer vara helt
orkeslös hela dan, äta för att man måste å försöka få bort huvudvärken.
Det är inte roligt att laga mat längre åtminstone inte åt mej själv, tar några
tuggor sen är jag mätt så in i helvete å då har jag knappt fått i mej nått : /
Sen verkligen tvinga i sig resten bara för att jag behöver gå upp i vikt
och de leder såklart till att jag börjar må ännu mer illa *voj voj.
Det har gått så långt så att jag inte längre trivs med min kropp
när jag ser mej själv i spegeln ser jag bara, en snart äckligt smal människa
vars formerna håller på att försvinna.
Jag hade börjat trivas med mej själv tyckte jag hade uppnått en perfekt vikt sen bara försvinner
allt, hallå räcker de inte med att jag varit sjuk när jag var liten!
Hur mkt till ska jag behöva orka gå igenom, jag har en jävla massa allergier å allt
mitt liv ska tydligen inte vara enkelt.
Nått som jag är så jävulskt glad över är att min underbara pojkvän finns där & stöttar mej.
Uppmuntrar mej att äta lite till, matar mej med salta pinnar & muffins.
Är så otroligt tacksam för att du står vid min sida & hjälper mej igenom de här, älskar dej
GE MEJ TILLBAKA DET LILLA FETT JAG HADE FÖR JAG GILLADE DET!
Laga mat, baka & bjuda över folk på fika å middag men hur trist är de inte
när jag inte har nån matlust längre, känner mej hungrig typ en gång om dan,
illamående nästan jämnt, huvudvärk å allmänt slö.
Det är inte så helvetes roligt att vakna upp morgonen veta att man kommer vara helt
orkeslös hela dan, äta för att man måste å försöka få bort huvudvärken.
Det är inte roligt att laga mat längre åtminstone inte åt mej själv, tar några
tuggor sen är jag mätt så in i helvete å då har jag knappt fått i mej nått : /
Sen verkligen tvinga i sig resten bara för att jag behöver gå upp i vikt
och de leder såklart till att jag börjar må ännu mer illa *voj voj.
Det har gått så långt så att jag inte längre trivs med min kropp
när jag ser mej själv i spegeln ser jag bara, en snart äckligt smal människa
vars formerna håller på att försvinna.
Jag hade börjat trivas med mej själv tyckte jag hade uppnått en perfekt vikt sen bara försvinner
allt, hallå räcker de inte med att jag varit sjuk när jag var liten!
Hur mkt till ska jag behöva orka gå igenom, jag har en jävla massa allergier å allt
mitt liv ska tydligen inte vara enkelt.
Nått som jag är så jävulskt glad över är att min underbara pojkvän finns där & stöttar mej.
Uppmuntrar mej att äta lite till, matar mej med salta pinnar & muffins.
Är så otroligt tacksam för att du står vid min sida & hjälper mej igenom de här, älskar dej
GE MEJ TILLBAKA DET LILLA FETT JAG HADE FÖR JAG GILLADE DET!
Kommentarer
Trackback
