..För stunden är jag svag..
Just nu orkar jag inte vara stark, just nu låter jag tårarna strömma ner för mina kinder.
Jag känner mig otillräcklig, så otillräcklig att jag har dåligt samvete, jag vill finnas där,
jag vill vara ett stöd för er just nu men tiden räcker inte till :(
Jag vill kunna skita i vardagen och bara komma till er och omfamna er, jag vill ge er allt
stöd ni behöver, jag vill finnas där och försöka göra ert liv så normalt som möjligt.
Jag vill finnas där och dela dina tankar och din oro, stunder som denna är det svårt att
vara människa. Jag vet att du vet att jag tänker på er 24/7, jag vet att du vet att du kan
ringa mig när som helst på dygnet, du vet att jag finns här för dig och lyssnar, jag kommer
mer råd och ger dig lite extra styrka om du behöver. Men på nått sätt så räcker det inte för
mig, jag vill finnas där så betydligt mycket mer! Jag älskar er & finns för er nu & för alltid ♥
Jag känner mig otillräcklig, så otillräcklig att jag har dåligt samvete, jag vill finnas där,
jag vill vara ett stöd för er just nu men tiden räcker inte till :(
Jag vill kunna skita i vardagen och bara komma till er och omfamna er, jag vill ge er allt
stöd ni behöver, jag vill finnas där och försöka göra ert liv så normalt som möjligt.
Jag vill finnas där och dela dina tankar och din oro, stunder som denna är det svårt att
vara människa. Jag vet att du vet att jag tänker på er 24/7, jag vet att du vet att du kan
ringa mig när som helst på dygnet, du vet att jag finns här för dig och lyssnar, jag kommer
mer råd och ger dig lite extra styrka om du behöver. Men på nått sätt så räcker det inte för
mig, jag vill finnas där så betydligt mycket mer! Jag älskar er & finns för er nu & för alltid ♥
..Blandade känslor..
Vissa saker vill man veta & andra inte!
Å just nu står jag på gränsen åt vilket håll ska man sätta foten.
Å just nu står jag på gränsen åt vilket håll ska man sätta foten.
..Då rensar vi luften..
Jag läser en gammal kompis blogg lite då och då, inte för att jag tycker den är intressant
utan mest för att den finns på min blogg lista och för att jag är nyfiken. Hon hade tydligen
läst det här inlägget här och tagit åt sig, hon störde sig lite på det och hon skiter i mig just nu.
Inlägget jag skrev tidigare hade faktiskt inte så mycket med henne att göra utan andra människor
som funnits runt omkring mig. Det var roligt att läsa och jag kunde inte låta bli att skratta när
hon skriver att jag har dubbelmoral.
Jag vet inte riktigt varför hon tycker att jag har dubbelmoral, om det är för att jag själv legat
med någon som jag vet har pojkvän, ingen aning, hon gav ingen närmare förklaring på det.
Men till saken, anledningen till att vi inte har någon kontakt nu är för att hon låg med mitt ex,
det är inte där problemet egentligen ligger utan jag var mest förbannad på sättet hon gjort
allting på och sättet hon hanterat allt på efteråt. Jag förstår inte hur man kan vara tillsammans
med en person och sedan gå och ligga med den personens bror!? Det är helt obegripligt för mig,
att den personen man ligger med också är sin kompis ex, ne jag fattar faktiskt inte!
När jag fick reda på det av mitt ex bror, så frågade jag dom båda två. Jag gav henne valet
att välja mellan mig och mitt ex, vilket kanske var egoistisk av mig. Men hon sa att våran vänskap
var viktigare, men träffade han ändå fast bakom ryggen på mig. Det som gjorde mig så jävla
besviken var att jag gång på gång varit nyfiken på vem han träffade och att vi pratat om det flera
gånger, men att hon inte ens då har nämnt det för mig. Om man nu börja gilla en kompis ex, kan man
väll fan ta och berätta det till sin kompis istället, vara ärlig istället för att ljuga dom rakt upp i ansikte.
Det är iaf mina åsikter, man ska tamefan vara ärlig mot sina vänner och när det gäller såna
här saker, är bara egoistiskt och fegt att inte våga berätta, men tyvärr är inte alla som tänker så.
Så säg mig vars dubbelmoralen sitter, för jag har varken legat med min pojkväns brorsa
när jag haft nått förhållande med nån av dom eller legat med min bästa kompis ex.
Friends? I dont think soo!!
utan mest för att den finns på min blogg lista och för att jag är nyfiken. Hon hade tydligen
läst det här inlägget här och tagit åt sig, hon störde sig lite på det och hon skiter i mig just nu.
Inlägget jag skrev tidigare hade faktiskt inte så mycket med henne att göra utan andra människor
som funnits runt omkring mig. Det var roligt att läsa och jag kunde inte låta bli att skratta när
hon skriver att jag har dubbelmoral.
Jag vet inte riktigt varför hon tycker att jag har dubbelmoral, om det är för att jag själv legat
med någon som jag vet har pojkvän, ingen aning, hon gav ingen närmare förklaring på det.
Men till saken, anledningen till att vi inte har någon kontakt nu är för att hon låg med mitt ex,
det är inte där problemet egentligen ligger utan jag var mest förbannad på sättet hon gjort
allting på och sättet hon hanterat allt på efteråt. Jag förstår inte hur man kan vara tillsammans
med en person och sedan gå och ligga med den personens bror!? Det är helt obegripligt för mig,
att den personen man ligger med också är sin kompis ex, ne jag fattar faktiskt inte!
När jag fick reda på det av mitt ex bror, så frågade jag dom båda två. Jag gav henne valet
att välja mellan mig och mitt ex, vilket kanske var egoistisk av mig. Men hon sa att våran vänskap
var viktigare, men träffade han ändå fast bakom ryggen på mig. Det som gjorde mig så jävla
besviken var att jag gång på gång varit nyfiken på vem han träffade och att vi pratat om det flera
gånger, men att hon inte ens då har nämnt det för mig. Om man nu börja gilla en kompis ex, kan man
väll fan ta och berätta det till sin kompis istället, vara ärlig istället för att ljuga dom rakt upp i ansikte.
Det är iaf mina åsikter, man ska tamefan vara ärlig mot sina vänner och när det gäller såna
här saker, är bara egoistiskt och fegt att inte våga berätta, men tyvärr är inte alla som tänker så.
Så säg mig vars dubbelmoralen sitter, för jag har varken legat med min pojkväns brorsa
när jag haft nått förhållande med nån av dom eller legat med min bästa kompis ex.
Friends? I dont think soo!!
..Att vända andra kinden till..
Jag spottar verkligen ur mig inlägg idag, men det är så att jag faktiskt bara har
varit hemma och gjort inget speciellt idag så jag har haft en massa tid :)
Jag har tänkt väldigt mycket på framtiden på senaste tiden men också väldigt mycket
på mitt förflutna, på gamla vänner och svek. Jag är väldigt glad att jag nu vet vars jag
har folk i min omgivning, vilka man kan räkna med och vilka som bara går bakom ryggen
på en. Det är väldigt skönt att kunna räkna bort vissa människor, inse att dom inte ens är
värd att vara i ens liv. Falska vänner tar bara en massa energi från en, idag kan jag säga att det
finns människor jag verkligen funderar på hur jag någonsin kunde delade stunder med, att jag lät dom
vara delaktig i mitt liv och ta del av mina tankar. Men sedan så finns det en massa underbara vänner
som jag aldrig skulle vilja vara utan, människor jag älskar ha i mitt liv och som berikar det med en
massa härliga minnen. Vissa jag känt sen barnsben och vissa som man lärt känna senare under livets
gång, vänner jag inte behöver umgås med hela tiden men som finns där ändå när leendet sviker en,
när man befinner sig i svåra stunder eller bara behöver reflektera över saker med.
Tack för att ni är en del av mitt liv ni vet vilka ni är och till alla er andra som inte är en del av mitt
liv längre, tack för att ni visade erat rätta jag så att jag kunde ta beslutet att stänga er ute ur mitt liv.
varit hemma och gjort inget speciellt idag så jag har haft en massa tid :)
Jag har tänkt väldigt mycket på framtiden på senaste tiden men också väldigt mycket
på mitt förflutna, på gamla vänner och svek. Jag är väldigt glad att jag nu vet vars jag
har folk i min omgivning, vilka man kan räkna med och vilka som bara går bakom ryggen
på en. Det är väldigt skönt att kunna räkna bort vissa människor, inse att dom inte ens är
värd att vara i ens liv. Falska vänner tar bara en massa energi från en, idag kan jag säga att det
finns människor jag verkligen funderar på hur jag någonsin kunde delade stunder med, att jag lät dom
vara delaktig i mitt liv och ta del av mina tankar. Men sedan så finns det en massa underbara vänner
som jag aldrig skulle vilja vara utan, människor jag älskar ha i mitt liv och som berikar det med en
massa härliga minnen. Vissa jag känt sen barnsben och vissa som man lärt känna senare under livets
gång, vänner jag inte behöver umgås med hela tiden men som finns där ändå när leendet sviker en,
när man befinner sig i svåra stunder eller bara behöver reflektera över saker med.
Tack för att ni är en del av mitt liv ni vet vilka ni är och till alla er andra som inte är en del av mitt
liv längre, tack för att ni visade erat rätta jag så att jag kunde ta beslutet att stänga er ute ur mitt liv.
..Too much love..
Det jag nu kommer dela med mig av är väldigt personligt för mig, det här är nog det enda
jag någonsin har funderat över om jag ska skriva på bloggen, men jag gör det inte för att
folk ska läsa. Jag gör det för att bloggen är en plats där jag uttrycker mina känslor, folk tänker
väll att jag lika gärna hade kunnat skriva en dagbok men det är helt enkelt inte samma sak. Det
är tanken på att man luftar sina tankar, att tankarna inte sitter fast i ett block utan är helt fria.
Jag är en människa med väldigt mycket känslor i mig, jag har en ryggsäck överfull av känslor
som jag bär på och jag vill helst lösa allt själv, för annars känner jag mig svag. Det senaste
halvåret har jag mer än någonsin känt mig onormalt känslosam, nästan i upplösnings tillstånd,
jag har haft så mycket känslor på en och samma gång att det enda sättet för mig att hantera
det på har varit genom att gråta. När Thomas åker bort, äre som att allt rasar, det är inte det
att jag inte tycker det är kul att han är på egenhand, jag tycker det är skitkul att han gör något
och inte sitter instängd eller umgås med mig hela tiden, men så fort han varit borta en längre
stund äre som att jag faller ner i en grop, det är som att någon suger ur all den livslust jag bara
hade för en liten stund sedan, jag gråter & gråter å det enda som verkar ha ockuperat min hjärna
är hur mycket jag saknar han och hur jobbigt känslorna är som jag känner när han är borta.
Jag får tungt och andas, jag får svettingar och det känns verkligen som att jag aldrig mer kommer
att få se han igen. Det känns som att känslorna ska kväva mig, att jag kommer dö.
Även fast jag vet att han kommer hem på t.ex söndag, att han har roligt, att han älskar och saknar
mig så lugnar det mig inte. Det enda som hjälper är att lätta på trycket och gråta och denna procedur
får jag göra om och om igen. Å det här börjar verkligen tära på mina krafter, det känns som att jag
ska älska ihjäl min karl, som att jag älskar han för mycket för mitt eget bästa. Dom här känslorna
tar så stor plats att man börjat tänka i banorna att det kan förstöra vårat förhållande och då skulle
jag bara ha mig själv att skylla. Men idag kom min räddning, som en blixt från en klar himmel när jag
pratade med en gammal arbetskollega, att jag lider av separationsångest, jag läste om det och det
är så glasklart. Jag har mer eller mindre lidit av separationsångest hela livet, det började med mamma
när jag var liten, jag blev sjuk så fort hon sa att hon skulle bort, jag kunde inte ens sova över hos min
kompis som bodde efter samma gata. Finns så många fler exempel, men nu när jag vet vad det är så
ska jag söka upp någon att prata med det om, för det här problemet är ett problem som jag vet att
jag aldrig kommer klara av ensam, jag tänker inte låta det här problemet förstöra det bästa jag
någonsin haft! Jag tänker inte låta det här styra mitt liv nåmer!
jag någonsin har funderat över om jag ska skriva på bloggen, men jag gör det inte för att
folk ska läsa. Jag gör det för att bloggen är en plats där jag uttrycker mina känslor, folk tänker
väll att jag lika gärna hade kunnat skriva en dagbok men det är helt enkelt inte samma sak. Det
är tanken på att man luftar sina tankar, att tankarna inte sitter fast i ett block utan är helt fria.
Jag är en människa med väldigt mycket känslor i mig, jag har en ryggsäck överfull av känslor
som jag bär på och jag vill helst lösa allt själv, för annars känner jag mig svag. Det senaste
halvåret har jag mer än någonsin känt mig onormalt känslosam, nästan i upplösnings tillstånd,
jag har haft så mycket känslor på en och samma gång att det enda sättet för mig att hantera
det på har varit genom att gråta. När Thomas åker bort, äre som att allt rasar, det är inte det
att jag inte tycker det är kul att han är på egenhand, jag tycker det är skitkul att han gör något
och inte sitter instängd eller umgås med mig hela tiden, men så fort han varit borta en längre
stund äre som att jag faller ner i en grop, det är som att någon suger ur all den livslust jag bara
hade för en liten stund sedan, jag gråter & gråter å det enda som verkar ha ockuperat min hjärna
är hur mycket jag saknar han och hur jobbigt känslorna är som jag känner när han är borta.
Jag får tungt och andas, jag får svettingar och det känns verkligen som att jag aldrig mer kommer
att få se han igen. Det känns som att känslorna ska kväva mig, att jag kommer dö.
Även fast jag vet att han kommer hem på t.ex söndag, att han har roligt, att han älskar och saknar
mig så lugnar det mig inte. Det enda som hjälper är att lätta på trycket och gråta och denna procedur
får jag göra om och om igen. Å det här börjar verkligen tära på mina krafter, det känns som att jag
ska älska ihjäl min karl, som att jag älskar han för mycket för mitt eget bästa. Dom här känslorna
tar så stor plats att man börjat tänka i banorna att det kan förstöra vårat förhållande och då skulle
jag bara ha mig själv att skylla. Men idag kom min räddning, som en blixt från en klar himmel när jag
pratade med en gammal arbetskollega, att jag lider av separationsångest, jag läste om det och det
är så glasklart. Jag har mer eller mindre lidit av separationsångest hela livet, det började med mamma
när jag var liten, jag blev sjuk så fort hon sa att hon skulle bort, jag kunde inte ens sova över hos min
kompis som bodde efter samma gata. Finns så många fler exempel, men nu när jag vet vad det är så
ska jag söka upp någon att prata med det om, för det här problemet är ett problem som jag vet att
jag aldrig kommer klara av ensam, jag tänker inte låta det här problemet förstöra det bästa jag
någonsin haft! Jag tänker inte låta det här styra mitt liv nåmer!
..Missad tid..
Har försökt ge en människa som sårat mig något så jävulskt chansen att ta igen det
han missat & komma in i ens liv igen. Har tyvärr insett att det aldrig kommer att gå, man kan
aldrig ta igen missad tid och är man fast i samma spår kan saker och ting aldrig förändras
..Ren jävla okunskap..
Jag kan inte bli annat än förbannad när man ser den här filmen.
Denna film är bildad på ren okunskap och idioti! Jag är inte renägare men att se någon
försöka smutskasta rennäringen gör mig så sjukt arg. Jag är ingen expert i ämnet men jag
har varit med och hanterat renar mer än en gång i mitt liv och vet vad det handlar om. Folk som
ser den här filmen tror att det är sådär renarna har det året om! Fel, renen lever fritt mesta delen
av året förutom dom få gångerna man samlar, märker & slaktar. Renen lever naturligt ute i det fria och
slipper leva i fångenskap, trånga utrymmen & massproduceras som många andra djurarter måste
göra pga köttindustrin.
Renen utsätts för stress men vilket djur gör inte det? Det är näst intill oundvikligt, vi försöker
handskas med djuren på ett sånt naturligt sätt som möjligt. Om man ska minska problemen, ge
oss bättre möjligheter att samla, skilja och sedan skicka på slakt på ett skonsammare sätt men ändå
försöka ge renen en sån naturlig miljö som möjligt. Jag vet ingen djurägare inom köttindustrin som är
så mån om djuret som renägare är, renen är inte bara ett köttstycke utan renen är en del av ett
kulturarv som vi vårdar, älskar och försöker bevara idetta sjukt industriella samhälle.
Så här svarar SSR med ett pressmeddelande om saken här
Länkar även till min kompis Katarinas blogg som också skrivit om detta här
Denna film är bildad på ren okunskap och idioti! Jag är inte renägare men att se någon
försöka smutskasta rennäringen gör mig så sjukt arg. Jag är ingen expert i ämnet men jag
har varit med och hanterat renar mer än en gång i mitt liv och vet vad det handlar om. Folk som
ser den här filmen tror att det är sådär renarna har det året om! Fel, renen lever fritt mesta delen
av året förutom dom få gångerna man samlar, märker & slaktar. Renen lever naturligt ute i det fria och
slipper leva i fångenskap, trånga utrymmen & massproduceras som många andra djurarter måste
göra pga köttindustrin.
Renen utsätts för stress men vilket djur gör inte det? Det är näst intill oundvikligt, vi försöker
handskas med djuren på ett sånt naturligt sätt som möjligt. Om man ska minska problemen, ge
oss bättre möjligheter att samla, skilja och sedan skicka på slakt på ett skonsammare sätt men ändå
försöka ge renen en sån naturlig miljö som möjligt. Jag vet ingen djurägare inom köttindustrin som är
så mån om djuret som renägare är, renen är inte bara ett köttstycke utan renen är en del av ett
kulturarv som vi vårdar, älskar och försöker bevara idetta sjukt industriella samhälle.
Så här svarar SSR med ett pressmeddelande om saken här
Länkar även till min kompis Katarinas blogg som också skrivit om detta här
..I´ll see you in heaven..
Med sorg i hjärtat stapplar jag fram efter livets svåra väg, det är inte enkelt
och jag saknar dig min kära bror. Idag är det 10 år sen olyckan skapade ett hål
i mitt hjärta, ett hål som fortfarande behöver tid att läka. Kan inte förstå att det
gått 10 år, känns som att det bara var några år sen du lämnade oss och några år till
sen jag tjuvlyssnade bakom din dörr och sov på skrivbordet för att vakta dig.
Några år innan det lekte vi krig och kastade snöbollar och jag kommer aldrig
någonsin glömma den dagen du lärde mig cykla. Jag fick inte så många år med dig men tack
för att du fyllde dom åren med en massa härliga minnen. Jag blickar ofta tillbaka och blundar
jag, kan jag höra din röst. Jag vill att du ska veta att du är älskad och aldrig glömd,
min älskade bror jag bär dig i mitt hjärta för alltid & jag ska leva livet för oss båda.
och jag saknar dig min kära bror. Idag är det 10 år sen olyckan skapade ett hål
i mitt hjärta, ett hål som fortfarande behöver tid att läka. Kan inte förstå att det
gått 10 år, känns som att det bara var några år sen du lämnade oss och några år till
sen jag tjuvlyssnade bakom din dörr och sov på skrivbordet för att vakta dig.
Några år innan det lekte vi krig och kastade snöbollar och jag kommer aldrig
någonsin glömma den dagen du lärde mig cykla. Jag fick inte så många år med dig men tack
för att du fyllde dom åren med en massa härliga minnen. Jag blickar ofta tillbaka och blundar
jag, kan jag höra din röst. Jag vill att du ska veta att du är älskad och aldrig glömd,
min älskade bror jag bär dig i mitt hjärta för alltid & jag ska leva livet för oss båda.
..Kastad tillbaka i tiden..
Jag trodde jag gått vidare, jag trodde jag hade lärt mig leva med smärtan & sorgen.
Men idag insåg jag att jag nog aldrig kommer till att göra det, det spelar ingen roll
hur många år det går, varje år, varje dag är en dag av saknad, smärta & sorg.
Jag var en barn när det hände och nu är jag vuxen men ändå känns det som att tiden har
stått stilla. Det känns som att den dagen lika gärna hade kunnat vara igår. Varje år så mår
jag allt sämre ju närmare vi kommer november månad, jag kan inte rå för det.
Varje dag in i november månad blir allt svartare, november månad är en månad då jag sörjer
väldigt mycket, när snön lagt sig och skotrarna börjar åka fram. Då går det inte blunda för
saknaden längre, den kryper fram i hjärtat och gör sig påmind. Å det gör ont så jävla ont
hur många gånger har jag inte önskat att ha dig här och hur många gånger har jag inte behövt
inse att den önskan aldrig kommer uppfyllas. Jag kämpar, jag är lycklig men inom mig bär jag
en saknad, en saknad som ibland är enorm börda. Det enda jag kan hoppas på är att smärtan
ger med sig & att du har det bra där du än är, här nere kommer du alltid vara älskad!
Men idag insåg jag att jag nog aldrig kommer till att göra det, det spelar ingen roll
hur många år det går, varje år, varje dag är en dag av saknad, smärta & sorg.
Jag var en barn när det hände och nu är jag vuxen men ändå känns det som att tiden har
stått stilla. Det känns som att den dagen lika gärna hade kunnat vara igår. Varje år så mår
jag allt sämre ju närmare vi kommer november månad, jag kan inte rå för det.
Varje dag in i november månad blir allt svartare, november månad är en månad då jag sörjer
väldigt mycket, när snön lagt sig och skotrarna börjar åka fram. Då går det inte blunda för
saknaden längre, den kryper fram i hjärtat och gör sig påmind. Å det gör ont så jävla ont
hur många gånger har jag inte önskat att ha dig här och hur många gånger har jag inte behövt
inse att den önskan aldrig kommer uppfyllas. Jag kämpar, jag är lycklig men inom mig bär jag
en saknad, en saknad som ibland är enorm börda. Det enda jag kan hoppas på är att smärtan
ger med sig & att du har det bra där du än är, här nere kommer du alltid vara älskad!
..Idiot..
VISSA MÄNNISKOR VILL MAN BARA SPY GALLA ÖVER!
..Take a look inside of me..
Det ni nu kommer läsa är inte lätt för mig att skriva det är inte heller skriftligt korrekt
utan det är bara mina egna tankar & ord från hjärtat.
Jag gjorde ett val efter att jag flyttade hem från Karlstad, jag valde för min egen skull att ge personen
en chans, en chans till att få att lära känna mig & en chans till mig att få veta vem han är,
för att jag själv inte skulle klara av att leva med att jag inte ansträngt mig om han gick bort.
Egoistiskt joo jag vet!
Jag valde oxå att genomgå den här resan för försöka slippa vara arg, besviken och sårad
på en person som gjort mig så jävla illa! En person som jag egentligen ska kunna se upp till
och älska men det gör jag inte. Jag har försökt att älska den här människan, jag har verkligen
försökt att förstå mig på hans val, men det gör jag fortfarande inte. Det enda jag har lärt mig
är nått som borde vara självklart, jag har lärt mig att jag aldrig någonsin kommer kunna förändra
han & jag har lärt mig att acceptera han så som han är nu. Det har varit jävligt svårt jag har så
många gånger önskat att om jag gjorde såhär så skulle saker och ting vara annorlunda, jag har tagit
på mig rollen att försöka få han att förstå vad han missat. Innerst inne så tror jag att han förstår,
jag tror att han förstår hur illa han gjort mig, hur mycket hat jag bär på och att jag önskar att jag hade
en annan relation till han. Jag tror det är därför han fortfarande gömmer sig bakom alkoholen det är det
enda sättet för han att hantera sin smärta & skuldkänslor. Det är där han känner sig trygg!
Men om jag skulle få chansen att önska att han inte var alkoholist, så vet jag inte om jag skulle våga
ta den. För nu när jag accepterat att han är det så är det inte lika hemskt, det var värre när jag var
liten och inte förstod någonting. Idag så vet jag iaf någorlunda vem han är. Jag har acceptera att han
tar till flaskan för att göra livet lättare, jag kan tom förstå varför ibland. Jag har tagit mod till mig att
skrika ut min ilska, frustration & mina känslor rakt i hans ansikte. Jag har inte spara på ett enda ord.
Jag har sagt precis vad jag tycker & tänker om han, å det känns skönt, så jävla skönt, det gör att jag idag
kan fara och hälsa på han utan att känna hat i mot han. Jag vet idag när han tar sitt sista andetag så har
jag verkligen sagt allt jag behöver säga. Jag kan faktiskt idag säga att jag är glad att den personen finns
i mitt liv, det skulle vara något jag ångrar annars. Med något som gör mig riktigt ledsen är att jag aldrig
kommer kunna säga dom tre små orden åt han för jag vet att jag inte skulle mena dom.
utan det är bara mina egna tankar & ord från hjärtat.
Jag gjorde ett val efter att jag flyttade hem från Karlstad, jag valde för min egen skull att ge personen
en chans, en chans till att få att lära känna mig & en chans till mig att få veta vem han är,
för att jag själv inte skulle klara av att leva med att jag inte ansträngt mig om han gick bort.
Egoistiskt joo jag vet!
Jag valde oxå att genomgå den här resan för försöka slippa vara arg, besviken och sårad
på en person som gjort mig så jävla illa! En person som jag egentligen ska kunna se upp till
och älska men det gör jag inte. Jag har försökt att älska den här människan, jag har verkligen
försökt att förstå mig på hans val, men det gör jag fortfarande inte. Det enda jag har lärt mig
är nått som borde vara självklart, jag har lärt mig att jag aldrig någonsin kommer kunna förändra
han & jag har lärt mig att acceptera han så som han är nu. Det har varit jävligt svårt jag har så
många gånger önskat att om jag gjorde såhär så skulle saker och ting vara annorlunda, jag har tagit
på mig rollen att försöka få han att förstå vad han missat. Innerst inne så tror jag att han förstår,
jag tror att han förstår hur illa han gjort mig, hur mycket hat jag bär på och att jag önskar att jag hade
en annan relation till han. Jag tror det är därför han fortfarande gömmer sig bakom alkoholen det är det
enda sättet för han att hantera sin smärta & skuldkänslor. Det är där han känner sig trygg!
Men om jag skulle få chansen att önska att han inte var alkoholist, så vet jag inte om jag skulle våga
ta den. För nu när jag accepterat att han är det så är det inte lika hemskt, det var värre när jag var
liten och inte förstod någonting. Idag så vet jag iaf någorlunda vem han är. Jag har acceptera att han
tar till flaskan för att göra livet lättare, jag kan tom förstå varför ibland. Jag har tagit mod till mig att
skrika ut min ilska, frustration & mina känslor rakt i hans ansikte. Jag har inte spara på ett enda ord.
Jag har sagt precis vad jag tycker & tänker om han, å det känns skönt, så jävla skönt, det gör att jag idag
kan fara och hälsa på han utan att känna hat i mot han. Jag vet idag när han tar sitt sista andetag så har
jag verkligen sagt allt jag behöver säga. Jag kan faktiskt idag säga att jag är glad att den personen finns
i mitt liv, det skulle vara något jag ångrar annars. Med något som gör mig riktigt ledsen är att jag aldrig
kommer kunna säga dom tre små orden åt han för jag vet att jag inte skulle mena dom.
..Dom sista orden..
Vad säger man till en person när man vet att det är dom sista orden?
Jag vet inte, jag känner mig alldeles snurrig, det är så overkligt, det händer inte!
Jag vet inte, jag känner mig alldeles snurrig, det är så overkligt, det händer inte!
..Jag är trött psykiskt..
När jag alltid känner mig som lyckligast så kommer dom mörka tankarna och
mardrömmarna igen. Jag hatar att vakna varje morgon med ett obehag i kroppen,
som jag har så sjukt svårt att skaka av. Jag vägrar hade såhär igen! Jag har fått dras
med mardrömmar varje natt sen min bror lämnade livet, jag drömde samma mardröm
varje dag, år efter år, tills jag tillslut drömde att han överlevde fast med ett handikapp.
Då slutade dom drömmarna men då började andra drömmar istället, jag har störd nattsömn
det har jag haft i så sjukt många år att när jag verkligen får sova en hel natt då är jag helt
utmattad eller så sover jag så få timmar så att jag aldrig hinner börja drömma. Men så som de
är nu, så psykiskt påfrestande har jag aldrig tyckt att det varit. Nu är det hemskt, jag drömmer
mardrömmar, trots att jag vaknar minst var tredje timma och tittar på klockan. Å när jag blundar
igen så fortsätter oftast drömmen vars vi slutade. Jag är trött, jag är så psykiskt trött, jag bär
omkring på så otroligt mycket dålig energi just nu & nu orkar jag inte längre! Ska ta en paus över
helgen åka hem till morsan & ladda upp batterierna, försöka lösa vissa problem.
Jag tänker inte acceptera att den här dåliga energin finns runt omkring
mig när jag för första gången känner äkta lycka!
mardrömmarna igen. Jag hatar att vakna varje morgon med ett obehag i kroppen,
som jag har så sjukt svårt att skaka av. Jag vägrar hade såhär igen! Jag har fått dras
med mardrömmar varje natt sen min bror lämnade livet, jag drömde samma mardröm
varje dag, år efter år, tills jag tillslut drömde att han överlevde fast med ett handikapp.
Då slutade dom drömmarna men då började andra drömmar istället, jag har störd nattsömn
det har jag haft i så sjukt många år att när jag verkligen får sova en hel natt då är jag helt
utmattad eller så sover jag så få timmar så att jag aldrig hinner börja drömma. Men så som de
är nu, så psykiskt påfrestande har jag aldrig tyckt att det varit. Nu är det hemskt, jag drömmer
mardrömmar, trots att jag vaknar minst var tredje timma och tittar på klockan. Å när jag blundar
igen så fortsätter oftast drömmen vars vi slutade. Jag är trött, jag är så psykiskt trött, jag bär
omkring på så otroligt mycket dålig energi just nu & nu orkar jag inte längre! Ska ta en paus över
helgen åka hem till morsan & ladda upp batterierna, försöka lösa vissa problem.
Jag tänker inte acceptera att den här dåliga energin finns runt omkring
mig när jag för första gången känner äkta lycka!
..Mörkets hemligheter..
Jag vet inte vad jag ska tycka eller vad jag ska känna går bara runt med
en känsla av obehag hela tiden, det vill inte släppa. Jag vet inte ens om jag
vill dela med mig av det här på bloggen isf kommer jag göra det senare.
Men en sak är säker känslan av trygghet och att lita på folk har fått sig en
stor jävla törn, usch det är bara obehagligt när man tänker på det.
..Min älskade trio..
Jag vet att inte är den bästa storasystern, jag vet att jag är dålig på att
säga dom tre små orden, men en ska ni veta jag hade burit era känslor när
livet slår i mot om jag kunnat. Jag lovar att alltid finnas där för er när ni
behöver mig, jag ska hjälpa er genom livets svåra väg, jag ska berätta för er
att ni bara förtjänar det bästa, jag ska lära er hur man omvandlar negativ
energi till något bra & jag ska visa er att man alltid kan resa sig upp efter att
man slagit i botten. Jag vill att ni ska veta att jag ger mitt liv för er utan att
tveka, ni är mina tre, min älskade trio och jag vet att utan er hade livet aldrig
varit desamma. Jag älskar er Linda, Ronja & Julia ♥♥♥
Genom kärlek lever det vi har förlorat, älskade bror jag saknar dig.
..Bägaren är fylld..
Känslorna svämmar snart över måste bara få lätta på trycket.
Jag blir så jävla förbannad på hela jävla systemet, hur fan kan det få vara såhär?
Inte ens en hund skulle få bli behandlad såhär utan att det hade kallats djurplågeri.
Ska en människa vara tvungen att leva med såna smärtor att det inte ens kalls
livskvalité längre, tydligen! Jag känner mig otillräcklig som människa när man vet att sånt
här händer och inte kan göra någonting. Men systemet väntar som vanligt tills det gått för långt,
det gör dom nästan alltid. Jag undrar allvarligt om dom människorna vet vad empati
eller medkänsla är för något, för mig verkar det som att dom saknar dom egenskaperna!
Jag hade velat banka in lite vett i människorna och slå upp deras stängda ögon.
Det här är grymt, det här kallas lidande och det gör mig illamående.
Sverige som är så bra och som har så bra sjukvård, in my fucking ass!!!!
Jag blir så jävla förbannad på hela jävla systemet, hur fan kan det få vara såhär?
Inte ens en hund skulle få bli behandlad såhär utan att det hade kallats djurplågeri.
Ska en människa vara tvungen att leva med såna smärtor att det inte ens kalls
livskvalité längre, tydligen! Jag känner mig otillräcklig som människa när man vet att sånt
här händer och inte kan göra någonting. Men systemet väntar som vanligt tills det gått för långt,
det gör dom nästan alltid. Jag undrar allvarligt om dom människorna vet vad empati
eller medkänsla är för något, för mig verkar det som att dom saknar dom egenskaperna!
Jag hade velat banka in lite vett i människorna och slå upp deras stängda ögon.
Det här är grymt, det här kallas lidande och det gör mig illamående.
Sverige som är så bra och som har så bra sjukvård, in my fucking ass!!!!
..Äldreomsorg..
svt.se
Det gör verkligen ont i hjärtat när man ser & hör sånt här, alla som jobbar inom äldreomsorgen
inkl mig själv vet att sånt här existerar runt om i Sverige pga dom drar ner på resurserna.
Jag tycker det är hemskt att vi inte kan ge livs veteranerna, människorna som gjort så mycket för
oss en värdig vård, ett värdigt liv. Det är får en helt klart att bli tårögd. Men även fast det finns dålig
äldreomsorg så finns det också många, många väldigt bra det ska vi inte glömma. Vi ska inte dra alla
över en & samma kant. Men värdig vård inom äldreomsorgen är en fråga som skulle behöva lyftas fram,
en fråga som det skulle behövas satsas mer pengar i så att vi som jobbar där kan göra det arbete vi vill.
Ge vårdtagarna den vård dom behöver & känna att man räcker till
..Min längtan..
Min längtar tar över, jag klarar inte av att sakna just nu, det får mig bara att må dåligt.
Det får mig att känna som att jag står i ett bottenlöst hål & skriker fast ingen kan höra mig.
Det värsta är att jag får dåligt samvete, dåligt samvete över att jag tänker så här, över att
jag tror att mina vänner & min familj inte tror att dom räcker till. Men så är absolut inte fallet
ni ger mig så otroligt mycket, men det jag vill ha & det jag behöver just nu är tid, tid med
Thomas, han ger dom tankarna jag har tröst, han får mig att känna mig trygg & så förbannat
älskad. Han får mig att glömma alla dåliga saker & se dom bra. Hur mycket jag än försöker
eller vill förklara räcker inte mina ord till, det går inte att beskriva hur jag känner mig för att
göra mina känslor rättvisa. Jag önskar bara att ni kunde se & uppleva det jag känner, jag vill
att ni ska förstå mig bättre! Ibland blir det nästan för mycket för mig själv, det blir för mycket
känslor, jag älskar han så högt för att ens kunna tänka klart, mitt hjärta skriker efter han så fort
vi är ifrån varandra. Jag kan bara inte vara ifrån han just nu, som sagt jag klarar inte av det.
Jag tror helt ärligt mitt hjärta skulle gå itu, jag vill bara vara där han är och imorgon åker jag,
imorgon åker jag till grannlandet igen, jag mår vara knäpp men jag står inte ut med längtan!
Det får mig att känna som att jag står i ett bottenlöst hål & skriker fast ingen kan höra mig.
Det värsta är att jag får dåligt samvete, dåligt samvete över att jag tänker så här, över att
jag tror att mina vänner & min familj inte tror att dom räcker till. Men så är absolut inte fallet
ni ger mig så otroligt mycket, men det jag vill ha & det jag behöver just nu är tid, tid med
Thomas, han ger dom tankarna jag har tröst, han får mig att känna mig trygg & så förbannat
älskad. Han får mig att glömma alla dåliga saker & se dom bra. Hur mycket jag än försöker
eller vill förklara räcker inte mina ord till, det går inte att beskriva hur jag känner mig för att
göra mina känslor rättvisa. Jag önskar bara att ni kunde se & uppleva det jag känner, jag vill
att ni ska förstå mig bättre! Ibland blir det nästan för mycket för mig själv, det blir för mycket
känslor, jag älskar han så högt för att ens kunna tänka klart, mitt hjärta skriker efter han så fort
vi är ifrån varandra. Jag kan bara inte vara ifrån han just nu, som sagt jag klarar inte av det.
Jag tror helt ärligt mitt hjärta skulle gå itu, jag vill bara vara där han är och imorgon åker jag,
imorgon åker jag till grannlandet igen, jag mår vara knäpp men jag står inte ut med längtan!
..Jag hoppas..
Jag har juh som sagt en massa funderingar mest hela tiden och idag slog det mig när
jag duschade att jag trivs mer med mig själv nu før tiden. Tankarna
børjade såklart snurra om varfør jag gør det. Jag vet faktiskt inte riktigt, har det med mig
själv att gøra eller har det med mitt val av pojkvän att gøra? Thomas får mig att känna mig
bra precis som jag är, jag känner inte att jag måste vara si lr så utan han accepterar mig
før den jag är. Allt är så enkelt mellan oss, børjar självklart fundera då om jag verkligen
har haft fel pojkvänner førut eller om det bara har med att gøra att jag är mer trygg i mig
själv nu. Jag vet själv hur mycket jag tänkte på hur jag skulle vara førut & hur osäker jag var
när det gällde mitt utseende. Utseendemässigt kanske jag har børjat vänja mig,
plus att jag har gått upp i vikt så folk kommenterar inte min kropp på samma sätt nu även
fast jag trivdes mer med min kropp när jag var smalare. Jag hoppas iaf att det beror på mig
själv att jag utvecklats som person på det psykiska planet & inte på val av pojkvän. Skulle
bli jävligt besviken på mig själv om det vore så. Ne under 2009 gick igenom ett enormt jobbigt
år ett av dom värsta på länge faktiskt & det måste varit det som stärkt mig, jag har äntligen
fått skinn på näsan *jippie :P Jag hoppas att det har med mig själv att gøra, jag hoppas!
Før det känns som att jag funnit mig själv igen, en person som var borta länge, nu känner jag
igen personen som tittar på mig i spegeln & det gør mig lycklig, enormt lycklig!
jag duschade att jag trivs mer med mig själv nu før tiden. Tankarna
børjade såklart snurra om varfør jag gør det. Jag vet faktiskt inte riktigt, har det med mig
själv att gøra eller har det med mitt val av pojkvän att gøra? Thomas får mig att känna mig
bra precis som jag är, jag känner inte att jag måste vara si lr så utan han accepterar mig
før den jag är. Allt är så enkelt mellan oss, børjar självklart fundera då om jag verkligen
har haft fel pojkvänner førut eller om det bara har med att gøra att jag är mer trygg i mig
själv nu. Jag vet själv hur mycket jag tänkte på hur jag skulle vara førut & hur osäker jag var
när det gällde mitt utseende. Utseendemässigt kanske jag har børjat vänja mig,
plus att jag har gått upp i vikt så folk kommenterar inte min kropp på samma sätt nu även
fast jag trivdes mer med min kropp när jag var smalare. Jag hoppas iaf att det beror på mig
själv att jag utvecklats som person på det psykiska planet & inte på val av pojkvän. Skulle
bli jävligt besviken på mig själv om det vore så. Ne under 2009 gick igenom ett enormt jobbigt
år ett av dom värsta på länge faktiskt & det måste varit det som stärkt mig, jag har äntligen
fått skinn på näsan *jippie :P Jag hoppas att det har med mig själv att gøra, jag hoppas!
Før det känns som att jag funnit mig själv igen, en person som var borta länge, nu känner jag
igen personen som tittar på mig i spegeln & det gør mig lycklig, enormt lycklig!
..Mitt hjärta..
Fick ett samtal i morse & tanken på att du kanske aldrig kommer tillbaka till mig
eller att jag kanske aldrig kommer få säga hejdå det gør ont i hjärtat! Älskar dig Dexa!
Jag älskar dig fina du! Vi var ett oslagbart team, men det är inte jag som väljer & det är
någoting jag inte kan gøra nått åt! Känns tungt, jävligt tungt!
eller att jag kanske aldrig kommer få säga hejdå det gør ont i hjärtat! Älskar dig Dexa!
Jag älskar dig fina du! Vi var ett oslagbart team, men det är inte jag som väljer & det är
någoting jag inte kan gøra nått åt! Känns tungt, jävligt tungt!
