..Det kom som en chock..

I måndag var jag och lämna prover inför cytostatikan som skulle ägt rum idag,
men den blev inte av för att värderna var för låga, så nytt försök nästa vecka.
Även röntgenundersökningarna ska skjutas på tills jag fått tredje kuren cytostatika.
Jag hade även en del frågor när jag var där, som jag fick svar på, men ett av svaren kom
mer eller mindre som en chock, nu när jag åker ner till Umeå så ska jag inte strålas, utan jag
 ska sövas, undersökas, få cytostatika en fjärde gång och det ska göras upp en plan. Jag vet 
inte hur jag känner inför att sövas igen, det var inte direkt nått jag var förberedd på, jag har
inte legat på ett operationsbord eller sövts sen Niikolai togs ifrån mig och jag känner att ju mer
jag tänker på det, desto mer kommer känslorna kring allting upp igen. Jag känner att jag hade
velat ha tid att förbereda mig, nu känns det som att det bara kastas upp i ansiktet på mig och
att jag bara ska acceptera det. Jag är inte beredd på att känna, jag vet inte om jag vill känna,
just nu kämpar jag bara imot och skjuter det framför mig och hoppas att känslorna ska fara 
tillbaka, vars jag placerat dom tills jag har ork att ta tag i allt. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0