..Den där mannen..

Jag vill inte säga att jag försummat min partner inte heller att vi glidit ifrån varandra, 

däremot hade vi tappat bort varandra i småbarnslivet. Kärleken fanns alltid där, gnistan fanns

alltid där, men vi drog fram varandras värsta sidor där ett tag. Innan jag blev sjuk,

var vi en bra bit på väg tillbaka, vi fick tillbaka syret som matar den där elden!

Just nu står vi mitt i en livskris, där jag har blivit sjuk och han står på sidan, gör allt han kan

för att hjälpa till och jag kan inte sluta förundras över hur sinnessjukt mycket jag älskar den här

mannen. Han har alltid haft bra sidor, sinnessjukt bra sidor och jag har många gånger tänkt,

vad har jag gjort för att förtjäna han, vad ser han i mig och hur står han ut. Jag är inte lätt att leva

med, jag är säkerligen inte lätt att älska, men jag är väldigt bra på att se människor, visa omtanke

och ge kärlek.

 

Den här underbara mannen, den där mannen jag älskar, jag trodde inte han kunde bli bättre,
men så fel jag hade! Min sjukdom har lockat fram sidor i honom, sidor som han aldrig har 

varit tvungen att använda och jag kan inte sluta förundras, jag står mållös å tittar på. 

Han är en av anledningarna till att jag orkar, han ger mig så mycket styrka och energi bara 

genom att se på mig. Han inger mig trygghet bara med hans doft och får mitt hjärta att slå
extra slag, men framför allt, så får han mig att vilja kämpa, han får mig att vilja leva, för jag vill
inte bara ha dom här åren med honom, utan jag är nyfiken på vad mer vi kan åstadkomma. 

 

Tack för att du är stark när jag är svag, tack för att jag får dela mitt liv med dig, älskar dig ♥

 

 

Ni är en stark familj, med kärlek till er alla.

Så vackert skrivet !