..Marcus..

Jag sitter här och skakar och gråter! Vet inte vars jag ska ta och göra mig av med
all den här smärtan som finns i mitt bröst! Jag vill bara komma hem till dig och
se dig sitta vid datan och ge dig en stor jävla kram och säga hur mycket du betyder!
 
Idag när vi var på minnesstunden och du låg där i kistan nerbäddad, var du så otroligt jävla fin!
Tanken på att det var sista gången man såg dig, gör så jävla ont. Nu får jag bara återuppleva
dig i mina minnen och det sista minnet jag har av dig är när du håller min älskade son i famnen
och bara skrattar! Din skratt kommer för alltid att eka inom mig och ditt fina leende kommer
vara det jag ser när jag blickar tillbaka. Det är inte rättvist att du togs ifrån oss, du hade inte levt
klart här med oss, vi hade så mycket mer vi ville dela med dig! Du är en sån otroligt fin kille
Marcus, en av dom bästa och jag hoppas bara att vi syns snart igen. Älskade, älskade du ♥
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0