..En första..
Vi kan ta första gången jag skulle lära mig att cykla för det är ett härligt & mindre
ett mindre härligt minne. Vi bodde på rallarosen och hade varit ute med bilen,
jag vet inte vars vi hade varit ,det minns jag inte, men vi släppte iaf av min
moster och jag skulle vinka åt henne, vilket resulterade i att hon råkade klämma
mina små fingrar i bildörren. Sedan minns jag att någon ringde efter min mormor och
frågade vad vi skulle göra och jag tror att hon kom hem till oss och lindade mina fingrar.
Grejen var bara att min älskade bror hade lovat att lära mig cykla den dagen, vilken han
och också höll :) Jag satte mig på cykeln, sätta upp mina lindade fingrar på styret dvs dom
tre fingrarna i mitten. Sedan höll jag som vanligt med den andra handen, Daniel puttade på
och jag trampade såklart, det enda han sa till mig var sväng inte! Jag skulle alltså bara cykla
rakt fram, det gick jätte bra :D Jag fattade nästan på en gång, men när jag egentligen skulle
ha svängt vågade jag inte eftersom brorsan hade sagt "sväng inte" så det resulterade i att
jag cyklade rakt in i en tegelvägg! Det enda jag minns då är att brorsan skriker men du måste
juh svänga, varför svänger du inte! Jag svarade med liten röst du sa juh att jag inte fick.
Den dagen kommer alltid vara speciell för mig, ett minne med min älskade bror, det kommer
också vara ett minne jag aldrig glömmer eftersom så fort jag tittar på mina fingrar kommer jag
ihåg den dagen, eftersom dom två fingrarna närmast tummen inte ser så bra ut. Ena är bara
lite krokig och den närmast tummen den är lite vriden :D Antar att jag ska beskylla mina
mostrar för det, måste beskylla både eftersom jag inte minns vilken av dom det var. Men
jag gissar att det var min favoritmoster, men i brist på bevis kan jag inte fälla henne :)
nästa ämne: mina rädslor
ett mindre härligt minne. Vi bodde på rallarosen och hade varit ute med bilen,
jag vet inte vars vi hade varit ,det minns jag inte, men vi släppte iaf av min
moster och jag skulle vinka åt henne, vilket resulterade i att hon råkade klämma
mina små fingrar i bildörren. Sedan minns jag att någon ringde efter min mormor och
frågade vad vi skulle göra och jag tror att hon kom hem till oss och lindade mina fingrar.
Grejen var bara att min älskade bror hade lovat att lära mig cykla den dagen, vilken han
och också höll :) Jag satte mig på cykeln, sätta upp mina lindade fingrar på styret dvs dom
tre fingrarna i mitten. Sedan höll jag som vanligt med den andra handen, Daniel puttade på
och jag trampade såklart, det enda han sa till mig var sväng inte! Jag skulle alltså bara cykla
rakt fram, det gick jätte bra :D Jag fattade nästan på en gång, men när jag egentligen skulle
ha svängt vågade jag inte eftersom brorsan hade sagt "sväng inte" så det resulterade i att
jag cyklade rakt in i en tegelvägg! Det enda jag minns då är att brorsan skriker men du måste
juh svänga, varför svänger du inte! Jag svarade med liten röst du sa juh att jag inte fick.
Den dagen kommer alltid vara speciell för mig, ett minne med min älskade bror, det kommer
också vara ett minne jag aldrig glömmer eftersom så fort jag tittar på mina fingrar kommer jag
ihåg den dagen, eftersom dom två fingrarna närmast tummen inte ser så bra ut. Ena är bara
lite krokig och den närmast tummen den är lite vriden :D Antar att jag ska beskylla mina
mostrar för det, måste beskylla både eftersom jag inte minns vilken av dom det var. Men
jag gissar att det var min favoritmoster, men i brist på bevis kan jag inte fälla henne :)
nästa ämne: mina rädslor
Kommentarer
Trackback
