..A race against time..

Tiden gick alldeles för fort, jag var inte redo att åka hem & lämna allt kvar :/
Jag vill inte låta bitter, men jag känner ingen glädje över att vara hemma när jag vet att
älsklingen är i Norge, jag vill vara där med han & dela alla upplevelser, vardagliga självklara
saker som att se på tv eller diska tillsammans. Jag lider över att vara hemma, jag känner mig
inte hel när jag är här, jag känner mig bara lost. Jag gråter så fort jag tänker på att han inte är
i närheten och att jag måste tackla alla nätter ensam. Jag gråter över alla dagar som komma skall
innan jag får se hans perfekta ansikte, höra hans röst eller känna hans varma händer på min kropp.
Jag saknar hans skratt & sättet han ser på mig, men mest av allt saknar jag att höra han viska jag
älskar dig i mitt öra innan jag somnar & vakna upp intill hans lurviga kalufs på morgonen.
För mig är du inte bara en kille, min pojkvän eller en som vunnit mitt hjärta, nähe för mig är du
nått så mycket mer speciellt, för mig är du luften jag andas, extra slaget i mitt hjärta, tankarna som
snurrar runt i min hjärna, du är den personen jag vill dela resten av mitt liv med.
Jag önskar att saker & ting var lättare, att vi skulle slippa leva på separata håll, att jag skulle slippa
alla onödiga tårar som rinner ner för mina kinder. För jag vet, att vars du än är eller vad du än gör så
älskar du mig. Jag kan inte sluta förvånas över den känslan, att veta att du älskar mig utan att du ens
behöver säga det! Jag ser det på dig ♥ å vetu en sak, det är en för jävla skön känsla :)

Ne nu äre dags att drömma sig bort till grannlandet till trygghetens varma famn
där livet leker & allt känns som en dans på rosenblad. Mon ráhkistan du ;**

hej,Vad görs en dag som denna då? :),kjamen kjamen ^^