..I can´t close my eyes..
Jag fryser även fast jag ligger inbäddad i två täcken, svårt att bli varm när
kylan kommer inifrån. Tanken på att svaret närmar sig med stormsteg gör
mig illamående och dyster, vet inte varför jag känner såhär är väll rädd för
vad det ska visa, väll är fel ord jag är livrädd! Jag är så osäker på mig själv
just nu, som sagt jag vill stå bakom dig hela vägen, men klarar jag av det?
Egentligen är jag ganska korkad som ens låter dom här tankarna snurra runt i min
hjärna, men jag kan inte blunda än mindre inte bry mig. Det här är iaf ett steg som
måste tas, ett steg i rätt riktning, snart har ovissheten förhoppningsvis nått sitt slut.
Jag känner mig kluven, jag vill det du vill men bara halvhjärtat, för inombords hoppas
jag på ett helt annat svar, det skulle vara det enklaste, men vem säger att den enklaste
vägen är den rätta!? Jag är rädd för att jag kommer svika , att jag kommer bli tvungen
att lämna dej ensam kvar för tro mig det är det sista jag vill. Den här osäkra, själviska
tjejen är så sjukt olik mig, jag är själv förvånad över vissa tankar! Men egentligen är det inte
själva ovissheten som dödar mig just nu utan mina tankar, tankar som borde vara förbjudet
att tänka, jag har kommit underfund med att jag är en tjej med alldeles för mkt sådant.
Jag hoppas bara att tiden tills svaret blir nådd inte är allt för långt bort, för jag klarar inte av
den här resan så mycket längre till, tankarna som cirkulerar i min hjärna är för tunga att bära.
Kommentarer
Trackback
