Sitter här i en fåtölj och tänker en massa, har miljontals tankar i min skalle som jag försöker
bli klokare på, vissa saker borde jag inte ens tänka på och vissa saker kan bara tiden utvisa.
Vissa saker har inte ens något svar och ibland undrar jag om jag ens vill veta :S
Jag vet att det är ett kaos i min kropp så mycket olika känslor just nu, men jag mest rädd, rädd för
sanningen tror jag eller ovissheten jag vet inte vad som är värst!? Ja ni hör juh ett enda stort kaos.
Om man bara visste så kunde man ta situationen där ifrån, men frågan är vilken väg man ska ta?
Jag vet inte vad jag känner kring en massa saker just nu, det är bara en enda röra. Jag vill så mycket
men frågan är om jag klarar av det, och isf på vilken bekostnad? Sedan är de här med att förlåta, jag
verkar inte lyckas klara av det :S Sedan mår jag skit för att jag inte kan och jag känner bara en enorm
press på att släppa det här. Men sanningen är den att jag kan inte, inte just nu och samtidigt äre för
jobbigt att börja rota i problemen, prata om det. Jag anstränger mej och försöker lossas som att det inte
hänt, frågan är om jag lurar någon? För inom mej känner jag bara obehag, irritation och besvikelse.
Nähe vissa problem måste lösas, går inte att skjuta dom framför sig hela tiden, men jag orkar inte
idag, inte i morgon men kanske till veckan. Vi får helt enkelt ta ett steg i taget förhoppningvis i rätt riktning.