..Jobbigt..


Orkar int skriva så mkt men det var riktigt tungt att vara på sjukhuset idag.
Gick in i rummet och då sov han, kände knappt igen han och kände att jag
var tvungen att gå ut å sammla mej för att tårarna var påväg att komma.
Andades & tänkte bara fan du klarar det här, för hans skull, går in glömmer
alla bekymmer och börjar prata med han, var där ungefär en timme och
han blev riktigt glad, stannade int så länge för att jag såg att han var trött.
Men lovade att jag skulle komma i morgon, kommer bli jävligt tungt för mej
var int ens beredd på att det skulle kännas såhära jobbigt, men jag kommer
finnas här för din skull, det minsta jag kan göra är att komma och hälsa på.
Iaf efter jag kommit ut ur sjukhuset ringer jag simone pratar med henne om en
massa saker, sedan började vi prata om sjukhus vistelsen och jag känner bara
hur tårarna börjar rinna, så sjukt jobbigt *usch!
Jag är int svag men jag kan inte alltid vara stark!

Du är iaf en av dom två personer jag ser upp till, hoppas du kommer finnas
hos oss så länge du orkar, du betyder sjukt mkt för mej, älskar dej!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0