..Trött, slut & huvudvärk..
Allt det är jag men kan ändå inte sova, irriterande!
Tror det är för att jag sovit på så många ställen dom senaste nätterna,
känner mej inte hemma någonstans förutom på ett ställe som jag är på
allt för sällan. Känns även som att känslorna har börjat komma ikapp verkligheten.
det är så jävla komplicerat! Har ingen julkänsla längre den har försvunnit, tycker
inte att det är kul att festa och just nu så är jag oXå sjuk! Jippie
Jag vet vad jag behöver och jag kommer se till att jag får det i morgon, sen ska jag sluta gnälla :D
Ett plus i kanten till mej är att jag har blivit mer social, försöker släppa in människor på livet
men det är svårt, märker att jag inte litar på någon längre.
Mitt liv känns som en jävla bergodalbana men det konstiga är att jag inte är olycklig utan
jag trivs med mitt liv iaf dom flesta stunderna. Ibland hade jag önskat att jag inte var så
komplicerad, att jag inte börja över analysera allt och ifrågasätta mitt liv när jag är lycklig.
När jag fått vara lycklig ett tag så händer det alltid nått som får mej ner på botten igen,
så när jag är lycklig, blir jag extra spänd å vaksam, sjukt irriterande och ett beteende jag
måste ta tag i.. Självklart så är det inte så, utan det är väll formodligen bara slumpen.
Jag vill tacka mina underbara vänner & min familj för att ni står ut med
mej, jag vet att jag kan vara svår. Men det är en del av hur jag är som person
och det är inte så lätt att ändra, sen vet jag inte riktigt om jag vill ändra det!
Tror det är för att jag sovit på så många ställen dom senaste nätterna,
känner mej inte hemma någonstans förutom på ett ställe som jag är på
allt för sällan. Känns även som att känslorna har börjat komma ikapp verkligheten.
det är så jävla komplicerat! Har ingen julkänsla längre den har försvunnit, tycker
inte att det är kul att festa och just nu så är jag oXå sjuk! Jippie
Jag vet vad jag behöver och jag kommer se till att jag får det i morgon, sen ska jag sluta gnälla :D
Ett plus i kanten till mej är att jag har blivit mer social, försöker släppa in människor på livet
men det är svårt, märker att jag inte litar på någon längre.
Mitt liv känns som en jävla bergodalbana men det konstiga är att jag inte är olycklig utan
jag trivs med mitt liv iaf dom flesta stunderna. Ibland hade jag önskat att jag inte var så
komplicerad, att jag inte börja över analysera allt och ifrågasätta mitt liv när jag är lycklig.
När jag fått vara lycklig ett tag så händer det alltid nått som får mej ner på botten igen,
så när jag är lycklig, blir jag extra spänd å vaksam, sjukt irriterande och ett beteende jag
måste ta tag i.. Självklart så är det inte så, utan det är väll formodligen bara slumpen.
Jag vill tacka mina underbara vänner & min familj för att ni står ut med
mej, jag vet att jag kan vara svår. Men det är en del av hur jag är som person
och det är inte så lätt att ändra, sen vet jag inte riktigt om jag vill ändra det!
Kommentarer
Trackback
