..Åtta år av sorg & smärta..

Eftersom jag inte kan vara på din grav får jag visa att jag tänker på dej på andra sätt.
Helt sjukt att det är åtta år sen när det känns som att det lika gärna hade kunnat vara igår.
Saknar dej så sjukt mkt & jag hoppas att du har det bra där uppe.
Älskar dej!



Ingen förstår min saknad, min smärta, min sorg.
Jag visar mej stark men inuti håller ja på att dö.
Varje tår som rinner ner för min kind är lika betydelse fulla, som regndropparna i öknen.
 Dom smärtar lika mycket som salt i ett öppet sår, å lättar lika mycket som en
fågel högt uppe i skyn. Men ändå gör det fortfarande lika ont.
Jag fattar inte varför, kanske är de vetskapen om att han tog min bror å gjorde han till en ängel.
Att han lät han lämna jorden alldeles för tidig, efterlämnade oss många minnen å ärrade själar,
som nångång måste våga ta steget å resa sig upp å vara starka.

Dikt skriven av mej för ett x antal år sen


* 3/12 1984   † 16/11 2000
Genom kärlek lever det vi har förlorat